Människan är inte alltid lätt att förstå sig på. Enligt en rapport från Hjärt-Lungfonden kan endast var tredje svensk tänka sig att äta nyttigare. Man kan reflektera över varför vi människor väljer en livsstil som ger en högre sannolikhet för sjukdom, kortare liv och lägre livskvalitet under den tid de faktiskt vandrar på livets stig. Kanske slätar vi över studier som denna med att ”Det händer andra och inte mig”. Tror vi oss var lite bättre på att hantera livet än andra, vilket befriar oss från personligt ansvar att förändras eller ta till oss ny kunskap? Är det helt irrationellt att göra val i liv och arbete som inte gagnar oss? Nej, faktiskt inte. Hos var och en av oss kan man finna en högst personlig logik, trots att det inte gagnar oss.[ii] Det är en omedveten hållning vi använder fram till den dag vi dunkar in i väggen eller sjunker in i ett stort mörker och inser vår sårbarhet. Detta vet nästan alla psykoterapeuter och coacher. Och alla som själva upplevt det och förändrat sitt förhållningssätt. Men nog verkar det vara klokare att leva ett någorlunda hållbart liv så att vi slipper lära känna väggen och kaklet på nära håll. Livskvalitet gäller dessutom hela dygnet, hela livet.
Hjärt-Lungfondens rapport pekar på att många inte väljer hållbarhet som perspektiv under sitt liv. Tittar vi dessutom på livsstil, stress, oro och nedstämdhet eller sömnsvårigheter är det avsevärt fler än var tredje svensk som är drabbad av sina val och omständigheter. Med stress och förmåga till förändring och utveckling som perspektiv visar sig svårigheterna för individ, familj, arbetsgivare och för stat och kommun. Man är inte riktigt klar över hur det skall hanteras. På individuell nivå handlar det om personliga svar som man inte alltid kan stoppa in i kollektiva och statistiska tårtbitar eller staplar. För att förändring skall ske måste individen aktiveras eftersom det handlar om livsstil som är personlig. Det är en personlig logik, styrd av en ”personlig emotionell stil”.[iii] Det är lättare att tala om problem, kostnader och sjukskrivningstal än om förändringsprocesser och personlig utveckling. De förra kan man mäta, göra staplar och diagram över och är förföriskt lätta att presentera. I det individuella fallet vet vi emellertid aldrig helt säkert vad som gäller. Det senare är processer inom individ, grupp och system samt interaktionen mellan alla dessa aktörer. Komplexitet är bara förnamnet i ett levande system. Jag har frågat tusentals människor vad en förändringsprocess är för dem. Vanligen har man inte haft en definition eller en klar och operativ bild över vad en process är. Det är ofta ett uttryck för att hanteringsgraden är låg. Förändring är svårt. Man litar till sina goda intentioner och att det som sägs görs. Det kan kännas skönt att få avfärda problemet eftersom det då hamnar på någon annans bord. Och det finns många typer av avlastningsbord. Ont-om-tid-bordet, inte-hunnit-bordet, mycket-på-jobbet-bordet, barnens-fotboll-bordet, på-semestern-bordet och det-är-chefens-problem-bordet för att ta några exempel.
En gymägare berättade för mig att början på januari är en hektisk tid med många nya besökare för att redan i slutet av månaden lugna ner sig. ”Kvar är det vanliga gänget, kanske nån ny”, konstaterade han. Arbetsgivare som bjuder på gymkort får en stapel eller tårtbit att visa under konferenser och peka på hur många medarbetare som fått gymkort. Underförstått är att alla eller de flesta kommer att bli friskare och minska risken för sjukskrivning. För det är resultatet av fysträning i en optimal värld. Ledningen är nöjd och inget har hänt. Sjuktalen talar sedan länge ett tydligt språk. Det är allmänt känt för arbetsgivare att det är dyrt att ha sjukskrivna medarbetare och få in nya produktiva medarbetare på plats.
Vi har anledning att vara optimistiska
Förändring, liksom förändringsmotstånd, inträffar först när vi bokstavligen drar igång en ny aktivitet över tid. Först då aktiveras de motstånd som gör att vi lyfter fram olika bord och återerövrar de argument vi behöver för att på nytt skjuta hela projektet på framtiden. För det är ju inte första och enda gången vi försökt, eller? ”Jag har i grunden en god kondition”. Att förneka hur hälsa och hållbarhet är en absolut och kravfull färskvara tänker vi lätt bort.
Vägen från hög abstraktionsnivå och stiliga mål till Skit-under-naglarna-nivån där förändringar faktiskt genomförs i vardagen är vanligtvis lång. Det kan kännas som ljusår mellan hjärna och hand. Vi har emellertid anledning att vara optimistiska. Efter att ha drivit långa utbildningar och arbetat som konsult inom förändringskunskap och utvecklingsarbete under 25 år har jag fått se att det faktiskt går att genomföra verkliga förändringar i produktionsprocesser av många olika slag, inom personlig utveckling, stress och utbränning och andra förändringsprocesser där människor är inblandade. Det kan synas paradoxalt att det i samma grupp kan sitta en långtidssjukskriven person som tog sig själv som förändringsprojekt och en chef som driver ett produktivitetsprojekt. De drar stor nytta av varandra, trots olikheter i projektval, när de förstår att vi alla har en hjärna, ett hormonsystem och ett affektsystem som är aktiverade oavsett vad vi sysslar med. Det handlar om människor, inte om typen av förändringsprojekt. En förändringsprocess är mer en inre verksamhet även om den gestaltas i det yttre livet. Min erfarenhet efter alla år som förändringsarbetare är att förändringsprocesser har stora likheter även i de fall vi använder olika vokabulär och olika ord för att beskriva mål, delmål, med och motkrafter och förloppets faser. Allt vi gör startar som en tanke. Hjärnan tar inte hänsyn till vilken bransch den befinner sig i. Och detta trots att många anser att just deras bransch är så speciell. Det är sammanhanget vi befinner oss i som väljer vokabulär, inte hjärnan. Ett till synes omaka par lärde sig det i en utbildningsgrupp. Den ene var ägare av ett IT-företag och den andre ledare för en ideell organisation. Det största problemet i respektive verksamhet hade de dock gemensamt. Hur skulle de kunna motivera medarbetare att stanna kvar som blev lockade av andra organisationer med bättre förmåner? Bägge projekten gick lyckligt i hamn.
Att svara an
Varje organisation är dess människor. Går de hem finns inte organisationen kvar. Slutar de arbeta och går hem produceras ingenting. Och det är inte branschspecifikt. Det betyder att förändringsledare behöver fördjupa sig i mänskliga förändringsprocesser för medarbetare, arbetsgrupp och chefer. Vi behöver förstå att en människa inte är en maskin som behöver ett verktyg med vilket vi kan dra åt en mutter. Och se, maskinen slutar att skaka och saken är klar. Istället handlar det om vår hjärna och den mänskliga organismens många sätt att processa information. Att ha en skruv lös är och förblir en metafor. Verkligheten på en arbetsplats eller i en familj är fylld av samarbete, behov, önskningar och gemensamma mål som skall hanteras. Vi behöver också förstå att det som sägs inte alltid görs och att ett beslut inte alltid leder till ett faktiskt genomförande. Att vara människa och ta ansvar betyder att svara an. Ansvar är inget substantiv som vi kan göra kvantitativa staplar och tårtbitar av. Ansvar är ett verb – att svara an är en kvalitet hos individen, arbetsgruppen och i organisationskulturen. Det handlar om agerande och kreativa förhållningssätt i en kontext eller i en situation. I detta fall med hållbar vardag som mål inom detta perspektiv.
Jag vet inte hur många studier jag sett som visar att dubbelarbetande kvinnor är mer stressade än enkelarbetande män. Vi vet att den klassiska krav-kontroll-stöd modellen som Karasek-Theorell[iv] tog fram för många år sedan har full bäring på dagens liv och arbete. Vi har också mycket stor nytta av Aaron Antonovskys forskning[v]. För många år sedan myntade han begreppet ”salutogen” vilket vi idag har översatt till friskfaktorer. Centrala begrepp och funktioner här är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Han kallade de processer som gav önskat resultat för SOC, Sense Of Coherence, översatt till KASAM, Känsla Av SAMmanhang. Den erövrade kunskapen gäller än idag och är mycket praktiskt användbar under alla förändrings- och utvecklingsarbeten. Höga krav är stressande och inte meningsfulla i en situation med låg begriplighet och låg hanterbarhet. Om det samtidigt med höga krav finns hög begriplighet och hög hanterbarhet som kompletteras med bra stöd och hög egenkontroll minskar stressen kraftig medan meningsfullheten ökar. Låga krav med låg hanterbarhet och låg meningsfullhet är också stressande. För flertalet av oss är det med andra ord inte kraven i sig utan våra möjligheter att uppfylla dessa som är avgörande för stressen. Detta är ingen ”rocket science”, raketforskning. Det är lätt att förstå och fullt genomförbart i vardagen, som då blir hållbar.
Det lär ha varit den grekisk-romerska filosofen Epitets (55-135 e.v.t.) som konstaterade i sin ofta citerade sentens att ”Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det”. Själv använder jag en tes av Watzlawick[vi] som följt mig genom hela vuxenlivet och konstaterar något liknande. ”Det är inte problemet som är problemet. Problemet är hur vi hanterar problemet.”.[vii] Mellan dessa två forskare och författare finns det under historiens gång många andra tänkare från olika kulturer som dragit samma slutsats. Verkligheten finns bara där och är inte alltid lätt att hantera. Dagens arbets- och vardagsliv är inte heller anpassade till vårt evolutionärt nedärvda, mänskliga arv. Förändring är i huvudsak en mänsklig och inre personlig process. Tack vare vår förmåga att förändra våra underliggande psykologiska och mentala mönster agerar vi på nya sätt varvid nya resultat uppnås. Allt medan verkligheten fortfarande bara finns där och är densamma
Vi förändrar inte verkligheten, vilket vi alltför ofta får oss att tro. Då söker vi gärna efter så kallade verktyg som ska fixa saken åt oss. Vi externaliserar problem och möjligheter som vi därför inte kan uppnå. Det är visserligen ett lika vanligt beteende som lätt hänt eftersom vi ser dem ”där ute”.
Så länge vi förleder oss själva att tro att problem och möjligheter ligger utanför oss själva, kvarstår de egentligen oförändrade. Ofta byter vi namn på problem och inbillar oss att förändring skett. Ett materialistiskt förhållningssätt underlättar denna process. Materialismen och 1900-talets världsbild är underbar när det gäller att bygga hus, bilar, hissar och elmotorer. Eller när vi ska kasta dart på en mysig engelsk pub. Dessvärre underskattas eller förnekas ofta medvetandets processer, det inre livet och psyket samt kroppens och känslans avgörande betydelse för kognition och tänkande liksom många andra rent mänskliga fenomen som maskiner saknar. Nu är det tänkt att AI, artificiell intelligens, skall lösa våra problem. Frågan är hur många som vill åka i ett flygplan över Atlanten som konstruerats av och styrs av AI utan mänsklig medverkan? Eller bli opererad av en robot som konstruerats av AI och som står i operationssalen? Svaren idag bygger på tro och förhoppningar, inte på vad vi faktiskt vet om framtiden.
Förändring är vårt tillstånd
När vi förändrar våra inre processer ger vi oss möjlighet att undersöka nya sätt att hantera den givna verklighet vi lever i. Problem och möjligheter har inte förändrat sig. Vi förändrar oss själva genom att tänka på helt nya sätt. Det leder till att vi skapar nya tankemönster inom oss. Eftersom jag skapar den verklighet jag lever i, kommer upplevelsen av den att förändras. Idag talar det mesta för att det är en dialog mellan kroppens olika fysiologiska system och hjärnans olika neurologiska system som skapar och kan ändra gamla personliga mönster och skapa nya.[viii]
Det här betyder också att vi aldrig blir ”färdiga” som människor. Evolutionen fortsätter inte endast för planeten, fauna och flora, utan också för oss människor. Vi är en integrerad del av planet och Kosmos. Förändring är vårt tillstånd från livmodern till graven. Aktuell forskning har visat att vi själva kan påverka nybildning av hjärnceller och förändra genuttrycket på vårt DNA. Det betyder att genom vår livsstil kan vi förändra generna så att de väljer en frisk väg och inte i i en sjukdom. Det förra kalla neurosens och det senare epigenetik. Det finns därför anledning att se oss människor som en agerande aktör i evolutionen och inte bara som ett offer eller vinnare. Det ger oss fantastiska möjligheter till en hållbar vardag med hög livskvalité.
Bilden av och statistiken över dagens problem och möjligheter kring sjuktal och stress är tydlig. Det är dags att ta itu med själva förändringsprocessen och satsa på genomförande. Vara proaktiv och inte ännu en gång endast visa vad som redan har hänt. Men, vet man inte var man är hittar man inte dit man vill. Varje individ och varje organisation måste erövra egen erfarenhet av genomförande – det är vetenskap och beprövad erfarenhet som gäller med andra ord.
Hållbar Vardag utgår från kända vetenskapliga modeller och teorier om stress, parat med den dynamiska utveckling som pågår inom neurovetenskap, medicin och psykologi, där dialogen mellan kropp och hjärna får allt större utrymme. Vetenskap och teori måste marineras i egen, beprövad erfarenhet som visar hur vi bokstavligen kan gå till väga för att skapa verklig förändring i vardagens liv och arbete. När en teori konfronteras med verkligheten ser vi om den är hållbar för vårt ändamål. De teorier vi står på som grund har visat sig stadiga och hållbara. En god början och bra start för genomförande kan vara att göra vår processenkät.
Processfrågorna
Svaren på våra processfrågor individualiseras genom att hjärnan aktiverar personlig erfarenhet, associationer och eget tänkande genom sina nätverk. Sedan bryter vi ner det som framkommer till vardagen – t.ex. en vanlig tisdag 14.45 då vi står mitt i verkligheten. Hur hanterar jag eller min arbetsgrupp situationen och vilka möjligheter finns där för mig och oss? Att svara an i processen, som pågår inom individ eller arbetsgrupp, för att åstadkomma en hållbar vardag. Individuellt och tillsammans. Samma sak gäller förstås för ett par eller en familj. Allt handlar om människor. Vi byter inte hjärna, tänkande, hormoner och affektsystem när vi lämnar hemmet för att gå till arbetet. Eller tvärt om. Integration av hela vardagen stärker personligheten vilket ger ökad hållbarhet. Vi är inga maskiner, det vet vi alla. Verktyg är alltid sekundära, vad än säljarna hävdar. De är inte utformade av en Gudom som fixar det hela åt oss. Vi kommer aldrig ifrån oss själva – att lära oss av varandra och att svara an. Men det går att lära sig. Och det är personligt givande både för individ och grupp när arbetsgruppens processer integreras med personliga erfarenheter och hållbar teori.
[i]https://www.hjart-lungfonden.se/svenskarna-allt-fetare
[ii]Kahneman, D.: Tänka, snabbt och långsamt. Volante 2011.
[iii]Davidson, R. J.: The emotional life of your brain. Hodder & Stoughton 2012
[iv]Karasek R, Theorell T.: Healthy work: Stress, productivity, and the Reconstruction of working life. New York: Basic books, 1990
Se också Stressforsknings-institutets publikation Arbetsorganisation och Hälsa: https://www.stressforskning.su.se/polopoly_fs/1.230056.1427289919!/menu/standard/file/Arbetsorganisation%20och%20hälsa%20webb.pdf
[v]Antonovsky, A.: A call for a new question – Salutogenesis – and a proposed answer – the sense of coherence. Journal of preventive psychiatry, Vol 2, No 1, 1984
Antonovsky, A.: The life cycle, mental health and the sense of coherence. Isr J Psychiatry Relat Sci, Vol 22, No 4, 1985
Antonovsky, A.: Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur, 1991
[vi]Watzlawick, P. m.fl.: Förändring. Natur och Kultur, 1974
[vii]Ahrenfelt, B.: Förändring som tillstånd. Studentlitteratur, 3:e uppl 2013
[viii]Ahrenfelt, B.: Revir och ledarskap. Liber 2007.
Feldman Barret, L.: How emotions are made. The secret life of the brain. Pan Books 2017