Tänk så lätt det är att ge andra människor goda råd när det gäller stress och personlig hållbarhet. ”Ta’t lugnt”, ”Jag ska berätta om stressystemet för dig”, ”Gör priolistor”, ”HPA-axeln förstår du…”, ”En sak i taget”, ”Mindfulness löser alla våra problem…”, ”Jag vet en bra app…”, ”Det är hjärnans fel, vettja! Den tror att du befinner dig på savannen”. Ja, listan kan göras mycket lång. Och, tänk hur svårt det är att förändra sitt eget stressbeteende. En lärdom livet gett mig är att inte bråka om det optimala sättet att minska stress. Det finns inte på individnivå om du söker det utanför dig själv, även om det tycks finns på gruppnivå när man ser till statistiken. Statistik speglar onekligen verkligheten men är inte verkligheten. På individnivå upplever vi själva vår verklighet och på gruppnivå blir vi alla statistik. Var och en har därför sin egen Hållbarhetens vägatt gå. Även om det gäller samma stressorer reagerar vi olika. Och, vi kan lära oss mycket av teorierna bakom statistiken. Särskilt om du översätter det till ditt liv. Hållbarhetens väg är nämligen en skapelseprocess och ett förändringsarbete på personlig nivå. På jobbet sker processen inom gruppen. Varje grupp är också unik på grund av personligheter och relationer, oavsett alla gruppteorier som kommer och går.
Trots all kunskapsutveckling inom stresshantering som skett de senaste decennierna, har stressen och dess negativa konsekvenserna fortsatt att öka. En bra sak är dock att många idag tycks vara överens om problembilden. Där har statistiken verkligen varit till stor hjälp. Det är inte vanligt med ”stressförnekare” med en hållning till sakfrågan som klimatförnekarna uppvisar, förnekande. Vad som däremot är avsevärt vanligare, vilket de flesta kliniskt verksamma personer inom området vet, är att många människor inte känner att de är på väg in i väggen eller hur lång sträckan kommer att bli innan smällen kommer. Förnekelse kan finnas hos den drabbade och enskilda, inte i hela samhället där många bilder av verkligheten ständigt finns och debatteras. Här talar statistiken ett tydligt språk.
Vi hinner inte bromsa i tid när vi har tappat kontakten med vår kropp, vårt inre liv och kanske till och med det levande livet självt. Att bromsa i tid betyder att hantera situationen. Hur ska jag gå tillväga för att känna efter hur jag mår och återhämtar mig så att jag återvänder till vardagen med nya krafter? Vilken kunskap behöver jag för att skapa förståelse och mening?
En vanlig fallgrop när man skall lösa problem är att söka de enkla och snabba svaren. Om vi vill skapa Hållbarhetens väg för oss själva, vår familj eller vår arbetsgrupp är det bra att reflektera över hur resan från hjärna till hand ser ut. Från sagt till gjort och från förståelse och mening till åtgärd. Ibland känns det som det är ljusår mellan dem och att vägen till en hållbar vardag är mycket lång. Verktyg med löften om guld och gröna skogar är visserligen förföriska och lockande i ett läge av starka behov, men vi vet egentligen att de inte fungerar och löser våra problem över tid.
De små stegens strategi
Människan är meningsskapande. Den mening vi ger de situationer vi hamnar i och hur vi tolkar dessa är emellertid högst personliga.[i] En känd hjärnforskare hävdar till och med att vi alla har en personlig emotionell stil, ett slags fingeravtryck som speglar och uttrycker såväl känslor, tankar och vår personlighet.[ii] Oavsett om vi fokuserar på tankar, känslor eller en kombination av olika personliga mönster har var och en av oss har en personlig logik. Den styr våra upplevelser och våra liv på gott och ont och går att förstå.[iii] Eftersom både kroppen och det emotionella systemet har en avgörande påverkan på våra upplevelser, vårt språk och beslutsförmåga är detta av synnerlig vikt att förstå. Vi är alla meningsskapande och den personliga logiken kan vi bekanta oss med, förstå och använda på ett kreativt sätt. Det finns inte längre anledning att låta andra stoppa in oss i en trång liten teoribox som kan ha många olika namn men som alltid är begränsande för vår utveckling och vårt liv. Istället behöver vi lära oss att ta hand om vår frihet och göra bra val. I små steg, så att mening och förståelse etableras och sannolikheten för att lyckas ökar.
På Hållbarhetens väg söker vi kunskap, mening och förståelse som är grunden för en kreativ position. Med kompetens, kunskap och färdighet, kan vi sedan agera och skapa de strategier som passar just oss som unika individer eller grupper bäst. Från kunskap till färdighet kan sägas vara resan från hjärna till hand eller från sagt till gjort. Sedan Antiken vet man att små stabila steg är bättre än stora och vingliga. God balans är en bättre väg framåt än att ständigt falla på rumpan eller vingla ner i diket. ”Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det” och ”Varje resa börjar med det första steget” är två kända visdomsord från olika tidsåldrar. Att hantera den sortens kunskap är en varsam process, inte stressade beslut och agerande i blindo. En av mina första handledare inom Humanistisk psykologi konstaterade: ”Bo, never underestimate the small steps”. Han såg hur jag gjorde lösningen, stora steg, till problemet. Då hjälper det inte att jag är på rätt väg. Jag vinglar omkull och blir missmodig om att nå målet. Kanske söker jag ett ”optimalt verktyg” hos en bra säljare. Vänder blicken utåt i stället från inåt. Vi behöver de små stegen för att inte gör lösningen till problemet. Med små steg kommer insikt, medan med de stora förvåning när vi landar i diket. Det kan kännas väldigt utmanande för en högpresterande personlighet.
KASAM till folket!
Aaron Antonovsky (1923-1994) var en amerikansk sociolog som flyttade till Israel på 1960-talet och blev professor i medicinsk sociologi. Eftersom han inte hade medicinsk bakgrund såg han andra perspektiv på medicinens uppgift än vad en läkare gör. Han intresserade sig för det friska, inte det sjuka och ställde frågan: Vad är det som gör att människor behåller sin hälsa trots sin situation? Han var tidigt ute och gav oss en karta till Hållbarhetens väg, som han kallade SOC, Sense Of Coherence som översatts till KASAM, Känsla Av SAMmanhang. Om dess tre komponenter begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är uppfyllda finns ett högt KASAM hos individen, som kommer att tendera att hålla sig frisk och välmående. En organisation med högt KASAM kommer att bli mer framgångsrik än vad den annars skulle vara om den hade letts traditionellt och auktoritärt eller skapat stress. Ju högre KASAM desto djupare känsla av egenkontroll hos individ och arbetsgrupp.[iv]
Begriplighet karakteriseras av att det finns ordning, reda och struktur samt en frånvaro av kaos, oreda och oförklarlighet. Individen förstår den situation han eller hon befinner sig i och kan därför tolka situationen på ett bra, realistiskt och begripligt sätt. Man kan identifiera problem och se möjligheter. Den inre kartan och verklighetsuppfattningen stämmer med den yttre verkligheten, ungefär på samma sätt som en vanlig karta. Man finner sitt mål. Det ger en känsla och hög grad av egenkontroll.
Hanterbarhet betyder att individen upplever sig ha tillräckliga resurser för att klara av sin situation, sina uppgifter och problem samt att utforska och använda sina möjligheter för att nå det önskade målet. Med tillräckliga resurser menas här såväl egen som andras kompetens. Familj, arbetskamrater och vänner. Känslan att ”Jag är inte ensam. Jag kan be om hjälp när jag behöver det, jag kan få stöd och uppmuntran för att nå målen” är stark. När de egna bristerna kan kompenseras av kolleger, vänner och andra tillgängliga människor får vi en känsla av att ”tillsammans klarar vi detta”. Om jag personligen inte kan, men min kollega kan har jag en funktionellt sett hög hanterbarhet eftersom jag når mina mål. Paradoxen att trots brister har jag hög måluppfyllelse infinner sig. Varje grupp är unik och måste utforska och lära känna sig själv som grupp utifrån bland annat dessa perspektiv. Hur ser laget ut när vi utgår från de individuella unika ”spelarna”? Inte låta en teori förklara verkligheten och gruppen.
Meningsfullhet avser att individen anser att det är väl använd tid att investera sina känslor, tankar och sitt fulla engagemang i den situation han eller hon befinner sig i. De utmaningar som finns möts därför med ett äkta och kompetent engagemang.
Låt oss avslutningsvis återvända till en fin gammal managementhistoria ur betraktarens synvinkel. Ett KASAM-perspektiv på två människors liv, arbete, hälsa och organisatoriska resultat:
Två män hugger sten. Då man frågar de två männen vad de sysslar med svarar den ene: ”Jag hugger sten”. Den andre svarar: ”Jag bygger en katedral!”.
Vem av dem lider minst av stress och vem går hem från arbetet med en känsla av att dagen varit bra och givande? Vem av dem tenderar att hålla sig frisk? Vem av dem når en måluppfyllelse med det bästa resultatet? Svaren är givna. Klok gubbe Aaron.
[i]För en bra introduktion, se Gärdenfors, P.: Den meningssökande människan. Natur och kultur 2006
[ii]Davidson, R. J.: The emotional life of your brain. Hodder & Stoughton 2012
[iii]Se Ahrenfelt. B.: Revir och Ledarskap. Liber 2007
[iv]Se vidare Antonovsky, A.: Hälsans mysterium. Natur och Kultur 1991 och Ahrenfelt, B.: Förändring som tillstånd. Studentlitteratur 2013