”Normkritiskt förhållningssätt är ett verktyg för att på ett respektfullt och maktmedvetet sätt möta andra, och ett sätt att följa diskrimineringslagen.”
– ur Snakket går
Normer brukar förklaras med ”det som anses normalt”, eller som förväntningar eller underförstådda och oskrivna regler som finns i ett samhälle, inom en grupp eller i en viss situation. Det kan till exempel handla om hur en ska klä sig och hur vi ska vara mot andra människor. Vad som anses ”normalt” är beroende av sammanhanget och varierar också över tid.
Normer påverkar oss i hur vi ser och uppfattar människor och vår omvärld, och hur vi förstår och tolkar beteenden och händelser. De är ofta osynliga och självklara för den som befinner sig inom den, medan den som ofta upplever friktion mot normen känner det väldigt tydligt. Normer är tätt sammankopplat med makt och gör att människor som befinner sig i eller utanför normen har olika möjligheter.
Med ett normkritiskt perspektiv lyfter vi blicken och pratar om normen och den makt det ger upphov till. Vi pratar till exempel om vilka som privilegieras av normen, istället för att lägga fokus på – och peka ut – den som begränsas eller bryter mot normen. Men tonvikten i diskussionen ligger inte på individer utan på ett samhälleligt plan. Om att se normerna så att vi kan förhålla oss till dem, och förändra de som är skadliga.
Skadliga normer är en risk för diskriminering
Eftersom normer och uppfattningar om hur vi ska göra saker påverkar oss så mycket så riskerar de också att vi faktiskt diskriminerar om vi inte är medvetna. Det kan till exempel göra att vi gärna anställer personer som är lika oss själva. På en mansdominerad arbetsplats med övervägande svenskfödda personer kan det därför vara svårare att komma in som kvinna eller som utrikesfödd. Vi diskriminerar inte medvetet utan ser det snarare som att vi rekryterar en person som ska ”passa in i teamet”.
Även kulturen på arbetsplatsen kan vara diskriminerande:
”Här hugger vi i och hjälps åt” – kan innebära långa dagar och svårt för föräldrar att följa normen.
” Vi är ett team med liknande intressen” – kan utestänga den som inte delar dem.
”Vi klär oss på ett sätt som tilltalar kunden” – kan utgöra hinder för bärande av slöja eller könsöverskridande kläder.
”Vi är fysiskt aktiva och spelar innebandyturnering tillsammans” – riskerar att inte inkludera personer med funtionsnedsättningar.
Genom att omedvetet stänga ute grupper av människor går vi miste om värdefull kompetens, och får människor att känna sig utanför och må dåligt.
Men normer är rörliga, och kan påverkas och förändras. Ett bra sätt att förändra normer är att prata om dem. Göra dem synliga och problematisera dem.
När vi vill förändra normer på arbetsplatsen till exempel kan vi ha återkommande samtal om det, kanske som en punkt på agendan för något regelbundet möte eller också som samtalsgrupper med just detta syfte. Då kan vi problematisera makt och normer och identifiera risker för diskriminering. Har vi redan konstaterat diskriminering och kränkningar så kan vi söka orsaken och förebygga att det uppstår igen.
Att ha ett normkritiskt förhållningssätt är grundläggande för att jobba med inkludering och tillgänglighet, anti-diskriminering och aktiva åtgärder.
Fundera:
– Vilka normer finns på din/er arbetsplats?
– Utgör de en risk för diskriminering?
– Hur kan du/ni förändra dem?