Gäst är läraren och rektorn Åsa Godeau som idag arbetar på utbildningsförvaltningen i Botkyrka kommun. Ämnet är – i vid mening – skolan som arbetsmiljö. Hur kan skolan spela in i skapandet av hållbara människor och system?
Åsa betonar behovet av strukturer, samt att skolan måste få ta plats, eftersom allt i samhället hamnar i skolan.
Anna och Niklas jämför sina egna skolår med skolan i dag. Hur ser Åsa på dagens uppdrag? Ska barnen lära sig att passa in eller tänka?
Anna berättar om sina erfarenheter från sin egen dotters skolgång och betydelsen som den enskilde läraren har.
Är elever kunder eller är ska de bli produkter som ska produceras så billigt som möjligt? undrar Niklas. Åsa svarar snabbt och tydligt. Niklas har dock en liten invändning.
Åsa lyfter upp den kanske viktigaste ingrediensen i all undervisning. Finns inte den, kan inte undervisning komma till stånd.
Niklas berättar om sin vision för en samarbetande skola på bred front och frågar Åsa vad hon tycker vi ska lära barnen i dag.
Åsa tar upp utmaningen med att flickor är stressade och att pojkar saknar framtidstro, samt vad hon ser som den långsiktiga lösningen på den sortens ohälsa. Anna hakar på med en hjärtefråga: Hur tar vi akut hand om den psykiska ohälsan?
Niklas menar att vi har negligerat mänskliga behov. Han berättar om en rektor i Eskilstuna som gjorde något radikalt, vilket får Åsa att lyfta behovet av goda exempel.
Anna slänger in en one-liner: It takes a village to raise a child.
Åsa nämner betydelsen av samtalen hemma vid middagsbordet. Vad säger man där om skolan, livet och framtiden?
Niklas berättar om sin unge afganske vän och dennes svar på varför så många invandrare mår så dåligt.
Som brukligt slutar samtalet kring lägerelden med gästens tre bästa tips för att förändra och gå från sagt till gjort.