Vid 12-13 års ålder satt jag på Umeå stadsbibliotek och tjuvrökte efter att slumpmässigt valt en bok. Den handlade om zenbuddhism. ”Tanken på döden intensifierar livet”, läste jag. Jag var intresserad av förändring, men detta tog priset. Hur kan det vara så? Jag skrev ner sentensen på en lapp och la den i plånboken. Där låg den tills jag som vuxen arbetade med förändring och utveckling som psykiater, psykoterapeut och konsult. En dag när jag tog fram den ännu en gång föll den sönder. Sentensen gagnade mig väl in i vuxen ålder. Döden tvingar fram bra val om vi vågar se tidens slut, då vi inte kan ställa tillbaka klockan och göra om val vi ångrar.
Idag, lika fascinerad av förändring och utveckling, vet jag att det mycket förenklat finns två typer av förändring. Förändring av 1:a ordningen handlar om mer eller mindre av samma sort. Vi lever inne i boxen eller paradigmet. De flesta förändringar hör hit.
Förändring av 2:a ordningen är en sann förändring. Svar på frågor, öppna möjligheter och lösa problem kräver ett nytt sätt att processa information. Problemet är inte längre problemet. Vi självaär problemet! Inte alltid kul och upplyftande, men nästan alltid intressant och utvecklande. Frågan gäller hur just jag processar information. Då handlar det om just min personlighet. Den inre världen öppnar sig för förändring.
Då utvecklas vi och kommer vidare. Men var lugn. Många teorier senare liksom andras och egen erfarenhet har lärt mig att det är här den stora vinsten ligger. Nyfiken öppenhet, en kreativ position i livet och ett kärleksfullt och tillåtande ifrågasättande av sig själv gör livet levande. Vår personlighet processar information, vilket innebär att 2:a ordningen bidrar med en bra sak till våra liv – personlig mognad. Livet blir spännande och vi lever som aktörer i den evolutionära processen. ”Beginners mind” enligt Zen, inte självsäker expert. Coolt!
En dag skall vi alla dö. De övriga dagarna vill jag leva livet levande. Mitt motto är: Gör dagen glad!